lika hopplöst, så som solen i februari


i remember those days, they're hard not to remember

har efter timmar av oeffektivt städande hamnat på golvet och sitter och läser nuvarande färnebokursers blogg. och längtar tillbaka litegrann. lyssnar på deras intervju med en av presidentkandidaterna inför valet, fattar det mesta av spanskan och känner att jag måste bli insatt i vad som händer igen. roligt att det jag för övrigt blev mest till mig för var att de bodde i cnc:s lokal i quito, ställlet där vi också bodde, varifrån alla flyttade så fort som det bara var möjligt, förutom vi som trivdes så himla bra där och egentligen aldrig ville flytta. mitt i quito, sovsalar plus ett tak där vi åt middag varje kväll. avokado- och tomatsallad. spelade gitarr. ett tak där vi glömde mp3-spelare och högtalare den regnigaste natten av de alla. men både mp3-spelare och högtalare are still going strong, behövde bara torka litegrann. är sugen på folkhögskola i allmänhet, haha, skattungbyn har fastnat lite i mitt huvud. verkar så himla mysigt och sjukt lärorikt. och ja, det kan vara lite oinspirerande att läsa matte ibland. (fast ibland väldigt inspirerade, typ att en tangent i 3d blir ett tangentplan. aaaaaah hur coolt!!??)
 
för övrigt är jag pepp på detta: 
 
 
 
avslutningsvis en obligatorisk bild på det omtalade taket: 
 

det här med att spela fiol osv

är hemma i nora, dricker ramlösa, spelar fiol. det här med att spela fiol. vem hade trott att jag helt plötsligt skulle pyssla med det så mycket? svar: inte jag i alla fall. men har höga förväntningar och förhoppningar på orkestern denna termin, styckena vi spelar känns på något vis lite mer övervinnliga. dels för att det fortfarande är i början av terminen, så att jag fortfarande har tid att öva, och dels för att jag har bestämt mig för att verkligen öva! vilket kanske inte egentligen säger någonting alls, men ska försöka sätta press på mig själv genom att till exempel sätta upp någon slags megakalender på väggen där en får kryssa för när en har tränat (ni vet typ som en hade när en var liten, som fiolläraren ritade upp i fiolblocket) (funkade då i alla fall) så att jag får skämmas riktigt ordentligt om jag inte övar. för alla som hänger på mitt rum det vill säga. (jag). strålande plan louise, strålande plan!
 
jag övade på tredje läget idag också vilket jag inte gjort på några år (säg inte till någon) och insåg att det inte är så jä-la svårt. det är ju bara att flytta lite på handen. asbra insikt jag kom till igår förresten: absolut tid att lära sig middleman av bright eyes på fiol, när jag nu ändå är inne på det här sex b-förtecken-spåret, tack vare/på grund av sats 1 i tavlor på en utställning. var även med och spelade lite folkmusik igår kväll med örebro studentspelmanslag. eller ja, spelade och spelade, lyssnade mest, spelade någon ton här och där. men det gjorde liksom inget, och det var trevligt, och en blev till och med bjuden på veganska kakor. så jag var helt klart nöjd. 
 
för övrigt är jag fascinerad av fenomenet tangentplan och förklarar detta ingående för alla som vill och för alla som inte vill höra om det. hade varit sjukt ledig nu om jag bara hade pluggat lite idag, men nu gjorde jag inte det så nu är jag bara ganska ledig. men det funkar fint det med. hade dock funkat finare om klockan inte redan var halv tre slagen, som det går, som det går. 
 
jag började förresten med en paintbild som skulle kunna förmedla den fantastiska storheten i förra helgens conor oberst/first aid kit/idiot wind-konsert, eftersom en ej fick ta kort och eftersom ord inte kunde beskriva storheten + en bild säger mer än tusen ord och så vidare. dock är den inte klar än, vet inte heller om den någonisin blir. så för säkerthets skull så föreslår jag att ni nu tar en minut och försöker föreställa er hur detta underbara konstverk skulle kunna tänkas se ut. 
 
 
var det inte magiskt, så säg?

RSS 2.0